Vi möts lika i döden

‘Jag har burit liv och jag har burit död.

Mina händer har hållt i sjuka kroppar, svaga vingar och darrande andetag.

Var gång jag avslutar ett liv, gör jag det med hjärtats gråt.

För jag vet att du är jag, vi möts på samma plats.

Vi ska alla lämna detta.

Ingen väg är lätt men inte heller förgäves.

I den sista stunden, när ögonen blir stilla, där vi alla är lika.

Där allt är tyst, ett Ljus, en sanning, en mening.

Jag uttalar dessa ord, viskat som bön.

Vi möts lika i döden.

Må du som läser detta känna trösten i det.

Må du minnas att inget liv är för litet att älska.

Och må du hitta modet att se just den verklighet du bär på.

Den är din.

——————————————————–